Då var det över.
Det som kändes så omöjligt för någon dag sedan.

Jag upptäckte att det var möjligt.
Föreställningen ägde så jävla hårt att det inte är sant.
Stämningen. Shit.
Vet fan inte ens vad jag ska skriva.

Jag vill bara säga tack.
Tack till Daniel.
Han är så sjukt jävla cpbra att jag nästan kräks.
Tack till Gustav.
Han kom mitt i allt, tog sista rollen och gjorde ett kanonjobb.
Tack till Berra, David och Erik.
Snuskigt grymma musikanter som nästan får en att skita på sig av avund.
Tack till Robin.
Han var snäll och sminkade mig typ tre gånger även fast jag stod och var cpstressad.
Tack till Anton.
Han var sjukt rolig att spela teater med och är bajsigt duktig.
Slutligen;
Tack till Olof och Olle.
Tack för att ni är så sjukt kreativa.
Tack för att ni inte gav upp även fast jag och Anton bara stod och stammade större delen av alla rep.
Tack för att ni tänkte på mig och frågade om jag ville vara med.
Tack.

Jag är sjukt nöjd med min egen och alla andras insatser. Det var inte svårt att kramas i slutet av kvällen.

Slutord:
Det här gör vi om någon gång.
Bästa ensemblen ever.
För fan.

Peace out.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

HTTP://MOTS.BLOGG.SEEftersom några frågade.

Ojdå, nu dog visst den här bloggen.Hitta mig på http://blogg.se om ni kan!HAH.Fittor....

Det är tänkt att jag ska sätta mig på en buss in till staden om cirka 17 minuter.Se på teater.Men jag har sån jävla ångest att jag inte tror att jag pallar det.Jag tror jag lägger mig på golvet istället.Ja....

Allra skönast just nu vore väl om ni kunde dö.Borde döda min blogg, i alla fall.Orka askorta emoinlägg varje vecka.Fuck off and die.Ni är för fula för mig....

Orka ha ångest över en massa skitgrejer.Nu stänger jag av.Jag ska dricka mjölk....